ROXETTE

Den här sidan om Roxette är gjord som en fansite och är inte officiell. Jag har ingen som helst kontakt med Per Gessle, Marie Fredriksson eller något Roxette-relaterat företag. Sidan är gjord för fansen, utan någon mening att bryta mot Copyright-lagen. Alla texter är skrivna med mina egna ord och jag vill helst inte att du tar dem utan mitt tillstånd. Är det någonting som jag har publicerat som du tycker är för likt något du har gjort? Vill du att jag ska ta bort det så är det bara att kontakta mig.

Hej alla Roxette-fans! Det kanske är kul för mina besökare att ha någon kontakt med den som ligger bakom den här sidan. Dock vill jag inte vara så offentlig och lämnar bara ut mitt förnamn och födelseår; jag heter Malin och är född 1993. Jag startade den här hemsidan den 6 december 2006 då jag var väldigt stolt över att ha så mycket kunskap om Roxette. Men de här tre åren som snart har gått har jag lärt mig mycket mer om Roxette, och om hur man bygger en hemsida, eller i alla fall skriver. Texterna har jag uppdaterat hur många gånger som helst, för när man är 13 år stavar man nog inte så bra och strukturen på texten är ganska jobbig att läsa då läsaren knappt kan andas emellanåt.

Jag hoppas att du som har hittat hit har lärt dig något, hittat det du kanske letade efter eller bara har ett smajl på läpparna när du har lämnat den här sidan. Jag måste säga att jag är väldigt stolt över det jag har gjort här. Eftersom den här sidan inte är gjord av någon som jobbar med sånt här, och istället av ett stort fan så kanske du vill veta varför jag gillar Roxette. Många tycker att jag är ganska ung för att gilla Gessles musik, det kanske man kan tycka men hans musik är en del av mitt liv och jag älskar äldre musik.

Detta är en text jag skrev om min kärlek till Roxette, eller ja Gessles musik. Bedöm själva. Det här är några få av mina upplevelser i en kort version:

När jag år 2003 spenderade sommaren på vårat nyköpta landställe, spelades “Här kommer alla känslorna” minst tre gånger om dagen på radio. Det var då min kärlek för Per Gessle tändes. Jag skulle fylla tio år till hösten då jag redan hade upptäckt både Gyllene Tider och Roxette.

Sommaren därefter spenderades också på landstället. Vi bilade fram och tillbaka då vi åkte hem ibland. I bilen spelades en egenbränd skiva med bara Gyllene Tider-låtar. Jag vet inte hur många varv den skivan snurrade i bilradion alltså. På högsta volym också. Alltid.

En dag var vi och handlade i den lokala mataffären. Utanför kassorna fanns det sådana där spelbutiker som man kan köpa godis, tidningar, trisslotter etc. i. Mamma frågade mig om jag ville se Gyllene Tider i helgen. Jag blev otroligt glad då jag insåg att jag skulle få se självaste Per Gessle livslevande. Kvinnan i kassan sade att vi hade tur då våra biljetter var bland de sista.

De följande åren växte min kärlek för Gessle, Gyllene och Rox mer och mer. Speciellt för Roxette, som jag idag kallar mitt första absoluta favoritband. Den allra första skivan jag fick, eller fick och fick, jag hittade Crash! Boom! Bang! i pappas CD-samling som jag tog för givet var min vid första ögonblicket. År 2006 tog jag min samling på allvar. Några vinylskivor med Roxette och Gyllene Tider stals från min pappas vinylsamling och sattes upp på mina väggar. CD-skivor, tidningsutklipp, affischer och andra artiklar började jag samla på mig. År 2008 investerade jag ett 20-tal vinylskivor alldeles själv, som jag är väldigt stolt över idag.

Jag har träffat Per Gessle tre gånger. Eller jag kan faktiskt säga fyra, då jag gick om kön tredje gången för att första bilden på mig och honom blev suddig. När jag såg honom live 2007 träffade jag Marie Fredriksson när hon var på väg nedåt mot scenen. Pappa hade hört när en vakt pratade i telefon som gav klartecken till att Fredriksson kunde komma ner. Pappa sa till mig att vi skulle vänta en stund och några minuter senare såg jag henne. Blyg som jag är vågade jag inte gå fram, men mamma tog tag i hennes arm och jag frågade om en autograf.

Varje fans dröm är att se Roxette live. Det var, och fortfarande är, i alla fall min högsta dröm. Jag var på Gessles två sista konserter av hans Party Crasher-turné i maj 2009. Den absolut sista gästades av Fredriksson. När de sjöng “It must have been love” och “The look” tillsammans var mina ögon fyllda av tårar och kroppen av gåshud. Min högsta dröm har på många sätt gått i uppfyllelse, och nu vill jag bara se en hel konsert med Roxette.

Vill du kontakta mig? roxettefan@live.se